Jag har en god vän som har bott på landsbygden i 50 år i ett hus som han o hans fru byggde . Hon finns inte längre i livet som är så sorgligt . Strax före jul flyttade Herr Smeds in till Uppsala till en bostadsrätt i miljön runt Fyrisån . Så vackert i omgivningen , Uppsala slott o Domkyrkan i fjärran med sina ståtliga tinnar o torn . Hemlagad mat serveras varje dag i en fin o hemtrevlig marsal. Allt är så genomtänkt o bra för en snäll o stilig man på 86 år . Men trivsel ,välbefinnande , trygghet o glädje saknas i hans liv . Längtan till byn o huset finns där varje dag . Hela tiden . Vi pratar om det o jag ger honom positiva tankar . Vi dansar till Gråt inga tårar med Thorleifs . Beröringen är viktig för oss båda . Räcker det för att livskvalitén ska vara optimal . Ja för en stund . Vad krävs av samhället för att äldre människor ska få ett värdigt liv i ålderdomen . Alla behöver stöd o hjälp med lite olika saker under en livstid , särskilt de äldre . Jag tror att vi måste stanna upp o tänka om . Vi blir alla äldre o vi har olika förutsättningar, olika behov , olika kunskaper , olika vänkrets , olika familjer Hur ska vi möta det ? Bo kvar i sitt hem med samhällets stöd tänker jag ska vara möjligt för de som vill o kan . Är det möjligt , ja om vi prioriterar våra resurser utifrån de olika behov som finns . Ämnet berör mig så mycket . Herr Smeds är en kär vän o min mor Annikki hade samma längtan att bo kvar i sitt hem i den Norduppländska skogen . Jag kunde inte uppfylla hennes önskan o tänker ofta på det .Vill av hela mitt hjärta att ålderdom ska vara mjukt o fint .
