Jag var väldigt ung när jag fick mitt första barn . När flickan min kom till världen en murrig september morgon så var jag den lyckligaste mamman i hela världen . Jag stirrade på barnet i timmar o tårarna rann nedför mina kinder . Pappan var med o gav mig den vackraste av ringar . Vi var lyckliga tillsammans Livets mirakel att ha förmånen att få föda ett barn till världen . Jag har haft lyckan att få sex barn till . Fyra flickor o tre pojkar . Alla har varit väntade med stor kärlek och om jag fick leva om livet så hade jag gjort precis likadant . Jag tycker att den största lyckan i världen är att vara med barn . Har älskat alla högtider , födelsedagar , jular , påskar , resor , semestrar i sommarhuset , skolavslutningar , examen , tillställningar o tusen saker till , som alla böcker vi läst vid läggdags , vaggsånger . Många frågar mig om jag inte tyckt att det varit jobbigt . Nej , nej så har jag aldrig tänkt eller känt . Idag är alla vuxna o är själva föräldrar . Jag är så stolt o glad över alla o jag vill o tycker att de ska känna sig fria att leva sina egna liv , utan att jag hänger i hälen . Men jag kallar på alla till högtider o andra tillfällen som mors dag som är nu på söndag. De äldsta barnbarnen har sina egna hem o liv , mormor / farmor / gammelmormor kallar på alla . De som kan kommer . Jag tror på familjen som en trygghetsfaktor i livet o familjer ser olika ut . Det är så fint .
