Jag älskar långa luncher . På söndagen välkomnade jag familjen på kräftlunch . En tradition med kräftor , räkor , västerbottenpaj , bröd o ost . Havet brusar o kräftorna dansar på bordet . Dukningen i dova färger som jag bryter av med mönster i ruta i blått o rött som fångar upp de gröna växterna som finns i havet . Lilla Lo är en mästare på att skala både kräfta o räka . Bill o tvillingarna får små potatisar o kokta morötter o bröd . Det blir så bra ! Jag tror att traditioner o rutiner ger oss människor både trygghet o förståelse , ett sammanhang . Sen är det så roligt att styra till med lunch fester där barnbarnen stojar runt o hörs , därimellan ritar lite o någon läser en saga eller två. Det är livligheten som är så genuin o uppfriskande för oss alla . Vuxna barnbarnen kommer med knubbiga cyklamen som mormor älskar o ställer de i ett gammalt krus . Så fint ! Olof har varit o plockat kantareller i en prasselpåse . Jag steker i smör o lägger på lite timjan . Så många olika samtal . Skolan som ska börja snart , Bill o Svante som ska gå i förskoleklass , spännande men pirrigt . Vi pratar om OS som förenar människor inom olika sporter som de älskar . Vi tycker att det har varit mycket glädje o lust i år . Paris är ju kärlekens stad . Riktigt gott kaffe med en nybakad citronkaka o dekorerad med hallon , jordgubbar , passionsfrukt o några citronskivor . En söndag som en symfoni .
