Jag har alltid haft ett stort samhällsengagemang , både här hemma och det som händer ut i världen . Senaste tiden har det varit stort intresse för USA o president installationen. Trumps tal gav mig att en obehagskänsla som stannade kvar . Tittade också på gudstjänsten som biskop Mariann Edgar Budde höll dagen efter installationen. Trump o också hans följe visade tydligt med hela kroppsspråket sitt ointresse o missnöje . Världens mäktigaste man suckar o tittar sig omkring med flackande blick , oartigt o skrämmande på samma gång . Biskopen bad presidenten om att visa barmhärtighet för immigranter, arbetslösa , HBTQ personer o deras barn , alla de människor som lever i skuggan av den amerikanska drömmen. Tårarna rullade nedför mina kinder . Jag känner en oro för demokratin o de svagaste människors överlevnad . Inte bara i USA utan också globalt , världen är i mörker . Idag är det minnesdagen för Förintelsen . Jag tänker väldigt ofta på Anne Franks dagbok som jag läste när jag var elva år . En av Annes anteckningar : Jag tänker inte på allt elände som varit utan på hur underbart det ska bli . Det är hopp för en ljus o fin o snäll framtid. Mina pärlhyacinter som mallar sig tillsammans ger också hopp . Våren är snart här med sol .
