Jag känner mig både sorgens o glad . En känsla av vemod . Allra käraste moster Anneli finns inte i livet mer . En epok är förbi med henne . Hon var lillasyster till min mor Annikki som var den äldsta av systrarna . Genom åren har jag åkt över himmel o hav med en varm känsla av tillhörighet o sammanhang som har varit så viktigt för mig . Det har också varit fint för moster när jag klivit in med blomster o bröd under armen . Våra samtal om livet o dess mödor o fattigdom när moster växte upp , men det fanns så mycket kärlek sa hon alltid . Jag nämnde flera gånger att hon var min förebild när jag växte upp . Hennes fina klänningar som jag stirrade på vid hennes besök . Vi pratade ofta om Annikki min mor , mosters storasyster o förebild. Annikki var som tagen ur det finska nationaleposet Kalevala . Hon var stark , modig o trygg . Jag växte upp i ett rent o vackert hem med trasmattor o en doft av såpa o trygghet . Vi pratade om mitt sätt att klä mig som hon tyckte om . Att inte ha för urringade o korta kläder , hellre en storlek större så plaggen sitter ledigt . Att välja sina smycken med omsorg , om örhängen som tar för sig ,då behövs inte halssmycken . Skor med hög klack ger vackra ben o elegans, sa moster med hennes klingande skratt . Landet i öster har nu en annan innebörd . Det finska arvet är än starkare i mitt hjärta . Kärleken o stoltheten till mitt ursprung.
